Alltid vid din sida
När min älskade Bernice skulle prästvigas ville jag ge henne något riktigt personligt. Något som symboliserade vår långa vänskap.
Eftersom jag nyligen gjort en pärltavla till lilla Leopolds dop, och Bernice tyckte den var så fin, tänkte jag att det kunde vara en ide. Det var inte lätt att hitta en bra bild men med lite redigerande fick jag tillslut till en. Och jag är nöjd med den, det känns som att den säger det jag vill säga med den, att jag alltid kommer vara vid hennes sida.
Men jag tänker absolut inte ta åt mig hela äran för utförandet. Sambon gjorde redan från början 2/3 av bilden (han är lite mer tävlingsinriktad än mig;) och när jag, dagen innan vi skulle åka, hittade hälften av plattorna på golvet (TACK Malou!!) så räddade han dem. Jag vet fortfarande inte riktigt hur han gjorde för jag hade slängt mallarna. Jag var ju färdig liksom. Men han lyckades återskapa plattorna. (Jag ser bara en liten smula tandlös ut, haha, men det viktigaste är att Bernice blev bra;) Han var världens bästa pojkvän när jag kom hem den dagen;)
När vi kom ner till Skåne gick jag in i farmors förråd och letade upp en tavla som hade fin ram. Jag målade den vit och monterade bilden på en vit bakgrund. (här i mitt fall på ett stycke fin gammal lakansväv eftersom jag inte hade kartong:S) Men alla sätt är bra, utom de dåliga förstås, haha!
