meramela.blogg.se

En plats för inspiration, idéer och otaliga projekt

Åh denna lojalitetsångest..

Publicerad 2013-05-17 08:51:10 i Allmänt,

Igår när jag gick med hundarna gjorde jag det smarta draget att gå i sandaler. Det visade sig ödesdigert när jag fick in en gren som bröts av mot en av mina tår. Visst, det gjorde förbannat ont och ja, det började blöda. Men det skulle ju gå över innan jag gift mig;)

Hela natten har jag vaknat gång på gång för att det gjort ont i min stackars tå. Men det var inte förrän jag hoppade ur sängen som jag insåg att det nog skulle bli ett problem att jobba. Jag står och går (och ibland även springer) hela dagarna och just nu känns det stört omöjligt:( Jag försökte sätta ett par gumpadojor på mig men skrek rakt ut av smärta. Och ändå är det enda som cirkulerar i huvudet "hur ska jag kunna jobba?" "Hur ska det gå på jobbet om jag inte kan komma? Jag som tagit på mig extra timmar för att hjälpa till."

Inte en enda gång dyker tanken upp "hur ska det gå med min stackars tå?" " Kommer jag få men av det här?"
Varför är man så förbannat lojal att man tänker på alla andra innan man tänker på sig själv?

Det värsta är att om det inte vore för vad som hände med min fot för två år sedan hade jag säkert gått till jobbet och haltat omkring barfota bara för att det var ett alternativ. Men jag har fortfarande väldigt ont stundtals på grund av min dumhet där för två år sedan när jag tänkte att "äh, de gör ändå ingenting hos läkaren, det går nog över av sig själv." Och nu måste jag faktiskt börja tänka på mig själv!

Jag tyckte att jag gjorde det när jag i onsdags var hos en ortoped och fick gjutit personliga inlägg. Visst det är väldigt dyrt men jag fick åtminstone konstaterat att det var som jag trodde. Att jag hade så höga hålfötter att jag inte fick något stöd alls i några skor samt att jag trampat bort fettlagret under hälarna. Och det kan man aldrig få tillbaka.

Men nu tyckte någon tydligen att jag behövde mer övning i att tänka på mig själv? Suck. Jag övar hellre utan smärta! Men å andra sidan krävs det kanske lite drastiska metoder för att lära mig en läxa..

Nu sitter jag och väntar på samtal från vårdcentralen.

Kommentarer

Postat av: Staffan

Publicerad 2013-06-01 09:49:47

När jag läser detta får jag hopp om morgondagen. Det enda jag säger är; hade fler personer haft ditt engagemang och lojalitet så hade världen blomstrat! Jag tror också att det lönar sig i längden. Det får dock inte bli så att chefer o.d. hela tiden räknar med att det är en person som ordnar alla problem och ställer upp på arbete när det kör ihop sig. Har en släkting som alltid får rycka in på typ julafton/midsommarafton och är den som chefen ringer först, då denna person inte kan säga nej.

Allt för många är idag själviska individualister som bara gör det som de måste för att de själva skall tillfredsställas/klara av målen. Att arbeta för laget och inte bara jobba för sig själv och sitt eget väl skulle göra många gott.

Lev väl!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mikaela

Bor numera med min sambo, våra två hundar Nike och Freja och katten Malou i Uppsala.   Den här bloggen använder jag som ett utlopp för min kreativitet. Jag älskar pyssel av alla dess slag och slänger mig huvudstupa från projekt till projekt. Jag är ganska ny på bloggandet och jag får väl erkänna att sidan, rent estetiskt, inte riktigt lever upp till mina ambitioner än. Men det ska jag jobba på;)   Om du hittar något om du undrar över eller bara vill komma i kontakt med mig är du välkommen att göra det på [email protected]   Glöm inte att ett leende förlänger livet;)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela