meramela.blogg.se

För ett tag sen fick jag ett sms av min äldsta vän Bernice. Vi bor långt ifrån varandra och träffas alldeles för sällan. Och detta året har inte riktigt varit hennes hittills, om man uttrycker det milt, vilket gjort att det känts som att jag varit ännu längre bort.. Så när hon bad mig om att följa med henne utomlands kunde jag såklart inte tacka nej. (Det ville jag förstås inte heller göra)
Så nu är resan bokad till Egypten och jag ser verkligen fram emot sol, bad, lugn och ro och massor av tjejsnack. Även om vintern inte varit särskilt lång och jag faktiskt varit iväg när det var som mörkast så kan jag inte påstå att jag inte behöver det.
Nu återstår bara att se om de ändrar schemat i skolan igen och lägger in fler obligatoriska moment när jag är borta. Det har verkligen inte fungerat hittills och vi är alla smått förvirrade. Och även om de är väldigt vänliga och hjälper oss om vi behöver missa något så är det alltid segt med kompletteringsuppgifter:S
Men det tänker jag inte bry mig om nu. Jag tänker bara se fram emot en underbar vecka med en underbar vän:)

När vi flyttade in i huset så fick vi en grupp utemöbler på köpet. Väldigt vänligt av tidigare ägaren förstås, men de var inte riktigt i vår smak. Och eftersom vi inte tänkte behålla dem ville vi inte köpa dynor till dem. Vilket resulterade i att de var oerhört obekväma att sitta i!
Så i julas önskade vi oss bidrag av sambons mamma till ett nytt set. Men det bidraget räckte inte bara till en ny matsalsgrupp utan även till en ny cafégrupp på framsidan! Så nu är uteplatserna kittade för vår och sommar. Så får vi bara hoppas att det kommer massor av tillfällen att använda dem.

I över ett år har tyghögen legat och glott förstrött på mig varje gång jag gått in i syrummet. Men det har alltid funnits något annat som legat lite högre på att-göra listan. Men så slog det mig plötsligt idag, efter att ha tvättat fönsterna, att det faktiskt inte fanns något över den på listan. Så jag tog tag i saken.
Men oj vad tungt! Bokstavligt talat. Drygt åtta meter otvättat linnetyg. Ryggen värker men äntligen är sängkappan klar och platsen där tyget låg är tom. Fantastiskt. Och den blev inte helt tokig heller;)
Sängen i sig själv är mörkblå, vilket var ett medvetet val med tanke på hundarna, men nu är de inte på ovanvåningen och därmed inte i sovrummet. Vilket betyder att den inte behöver vara mörk längre. Så nu kan vi välja snyggt framför praktiskt:)

Mitt huvud vill inte alls tentaplugga mer.. Vi är inte överens. Framförallt är inte ångesten överens med huvudet. Den tycker iofs egentligen att jag likabra kan ge upp istället och att jag borde ha börjat långt innan. Men varför påminner den aldrig mig tidigare om den nu vet hur det blir? Jag är hopplös. Men på någon vänster går det ju alltid hem ändå och hittills har jag (ännu mer oväntat) maxat betyget trots ifrågasatt tentaplugg. Detta är inte riktigt till min fördel för det innebär att jag aldrig lär mig. Man tycker ju att jag skulle ha lite mer disciplin efter så här lång tid i skolan? Nej icke. Men jag antar att det är ok när inte betyget blir lidande. Det är bara min stackars mage och nattsömn som blir lidande.
Jag säger som vanlig: På NÄSTA kurs ska jag bannemig börja läsa redan från början! (Hympf..)

Egentligen är jag inte så förtjust i att fira allahjärtansdag. Tycker att det är trist att det ska behöva finnas en speciell dag för att uttrycka sin kärlek till sina nära. Så oftast brukar vi inte göra något särskilt "bara för att". Men i år råkade det vara fredag och jag var sugen på att laga något lite extra till middag. Och det är ju inte så att jag medvetet bojkottar "högtiden". Så det blev rökta räkor med citronaioli till förrätt, sjötunga med sparris, gratinerad palsernackspure och vitvinssås och till dessert vit chokladmousse med rommarinerade jordgubbar. När ens bättre hälft inte äter vanlig choklad eller ens grädde för den delen är man lite begränsad när det kommer till dessertval, men som tur är äter han vit choklad!
Och så fick jag världens finaste bukett när han kom hem idag:) Rosa såklart;)

Hoppas ni haft en härlig fredagskväll;)

När vi köpte vårt radhus gjorde vi det innan det hann komma till visning. Det gick med andra ord väldigt snabbt, inte ens ett dygn faktiskt. Och jag hade personligen inte ens varit och tittat på det. Men jag litade på sambon, hans mamma och på bilderna. Egentligen stämmer det inte alls överens med mitt kontrollbehov, men så har jag även en väldigt nyfiken och spontan sida (schizofrent jag vet) så då blev det på det viset. Och jag har inte ångrat det en sekund! Vi trivs jättebra med både hus, omgivning och närheten till våra respektive skolor och stan. Så det kunde nog knappt ha blivit bättre.
Det enda frågetecknet när man köper innan visning är huruvida man gör en bra deal eller betalar ett överpris? Och det kan man ju bara spekulera i. Men ett sätt att få en uppfattning om saken är att titta på vad husen runt omkring blir sålda för. Det är iofs väldigt sällan något blir till salu men i tisdags var vi och tittade på ett i granngården. Det låg väldigt illa till i jämförelse till vårt fantastiska läge och hade knappt någon tomt alls att tala om. Ena badrummet var renoverat och de hade tagit bort en klädkammare, men annars var det i stort sett i samma skick. Och hör och häpna men redan nu innan budgivningen är avslutad ligger det 300' över vad vi gav för vårt! Så det måste ju betyda att vi åtminstone inte betalat ett överpris:) Och då kan vi börja fundera över om vi vill investera i att renovera badrummen. Men första steget är att sätta in en altandörr i vardagsrummet så att vi kan få in lite mer ljus. Det kommer säkert bli hur bra som helst! Om vi bara blir färdiga med bygglovsansökan någon gång:S
Yippie!

Jag kan inte påstå att det är strålande sol, men för första gången på flera veckor så skymtar den fram bakom molnen. Och visst har fåglarna börjat kvittra lite mer? Precis som jag skrev igår så känns det lite tidigt att ta ut något i förskott men vårtecknen dyker faktiskt upp som svampar runt omkring mig! Dagarna känns längre och ljusare, träden börjar få knoppar och åtminstone på Facebook kan man se bilder på krokusar som kämpar sig upp ur marken (misstänker att det är bilder från Skåne dock) Åh vad jag älskar det! Om ett par dagar kan jag nog tom cykla till skolan utan att frukta för mitt liv:)

Men så råkar det vara tenta nästa vecka så jag får nog inte se så mycket av det där ljuset på ett tag. Istället ska jag göra en djupdykning i patogena bakterier och sjukdomstillstånd. Åh vad lockande!
Kanske måste slänga ihop nåt bakverk som paus;)

Kram på er i vårvädret!

De senaste dagarna har snön smält bort mer eller mindre fullkomligt här hemma. Och samtidigt som det känns fruktansvärt skönt finns det en liten oro kvar över att det kanske är lite tidigt att ropa hej? Det är inte ens mitten av februari så risken för mer snö är fortfarande överhängande. Men tänk vad härligt det skulle vara med en tidig vår som omväxling? Sedan vi flyttade till Umeå och nu vidare till Uppsala har vi fått uppleva fyra riktiga vargavintrar med massor av snö långt in på det nya året. Kanske är det dags för en lite mildare vinter? Ja, det hoppas jag iaf.
Och till det som är helt otroligt. Jag kom nämligen hem från skolan idag och slog en blick mot vårt "grönsaksland" och tyckte att det såg märkligt grön ut bland kryddorna. Och mycket riktigt. Vi har både persilja, oregano och timjan som är hur fin som helst! Hur kan det ha gått till? Det måste ju vara eftersom hösten var så mild och snön kom så plötsligt att allting bara blev begravt i snö utan att först ha ruttnat? Och nu när snön smält och det är så milt igen så har de bara fortsatt leva vidare. Jag vet inte. Men det känns superhärligt att kunna gå ut och ta ett litet knippe timjan till matlagningen -I FEBRUARI!

Jag har alltid, eller alltid är fel ord men nästan så länge jag kan minnas, varit otroligt stel i kroppen. När jag var sex år slutade jag på balett och därifrån gick det väl bara utför. Min syster däremot höll kvar vid både konståkning och balett och har alltid varit så mycket vigare än mig, vilket jag varit SÅ avundsjuk på! Men så måste man ju någonstans inse att ingenting kommer gratis. Och just vighet kräver kontinuerlig träning. Det kan jag se på min älskade vän Anna som är så vig att det nästan är läskigt;) Men så är hon yogatränare och en väldigt duktig sådan dessutom. Och jag vill så gärna själv också! (Inte bli tränare, det får hon ha hand om. Men bli bra på det.) Problemet är ju bara att jag varit så pass stel att jag helt enkelt fuskat på just de övningarna. Lite för att jag tyckt att det varit pinsamt och lite för att jag inte vetat hur jag skulle göra dem. Och någon gång sa sambon lite skämtsamt, efter att ha sett en bild på en av Annas positioner, "kan inte du göra så?" Då blev jag såklart stött och hävde ur mig att "vill du att jag ska lägga en timme varje morgon på yoga??" Men när jag tänkte efter lite kändes det inte helt motbjudande.. Kanske inte en hel timme men kanske en halv till att börja med? Så jag bad snällt min kära Anna om hon kunde ge mig lite övningar och det gjorde hon såklart så fin som hon är! Och i födelsedagspresent av sambon fick jag en superfin yogamatta och ett yogastrap som är jättebra i positionerna som jag inte riktigt når annars. Och hör och häpna så har jag faktiskt gjort dem nästan varje dag i över två veckor nu! Det var faktiskt tom så att när jag hade missat en morgon erkände jag det för Anna och då fick jag till svar "Gör du dem varje morgon? Man brukar börja med 2-3ggr i veckan när man är ny!" Så istället för dåligt samvete fick jag beröm:)
Och jag måste erkänna att det känns helt fantastiskt! Och förutom de fysiska framstegen får jag så mycket mer energi! Och jag vet inte om jag ska se det som en bonus eller den faktiska huvudsaken, men härligt är det iaf!

Ikväll tar jag och mallis igen oss i soffan. Vi tänkte se Monica Z. Låt oss hoppas att den är lika fantastisk som "Känn ingen sorg" som vi såg först förra veckan. SÅ vacker. Jag älskar filmer som överraskar mig. Som inte går att förutse fullständigt inom 10min. Just den här var inte oväntad rent story-mässigt, men scenografin var fantastisk och en del skådespel stundom magiskt. Ja, det tyckte jag iaf.

Så i lördags var vi på Bond-festen jag berättade om. Ett ord: Fantastiskt! Vilken fest. Genomtänkt in i minsta detalj. Cool lokal, god mat, gott vin och trevligt sällskap. Och inte för att tala om bandet! En blåsorkester i en gammal kyrka -behöver jag säga mer?
Och kläderna blev faktiskt riktigt bra:) Lyckligtvis passade Marias klänning trots att jag hade ett enda mått att gå på! Och jag hade hittat likadana skor till oss så vi matchade verkligen. Det enda som var lite tråkigt var att det var så få som verkligen "klätt ut sig". Alla hade följt temat och var otroligt vackra! Men det kändes lite fånigt att se ut som en seriefigur när alla andra såg ut som tagna ur världens mest glamourösa film. Men jag tror åtminstone att vi hade ansträngt oss mest av alla;)

Tyvärr har jag ingen bild än eftersom jag inte var smart nog att be någon ta en med min egen kamera. Men jag ska försöka skaffa fram en.

Idag har vi har konservering i skolan och jag måste erkänna att det kändes ganska bra att dra på kockkläderna igen:) Kände mig riktigt inspirerad att gå hem och baka. Om jag inte varit så förbenat trött förstås. Men det får nog snart bli en sats semlor eller liknande.
Kram på er!

Rent generellt är jag emot dieter. Och då menar jag bantningsdieter, det finns förstås människor som inte har annat val än att följa en specifik diet. Jag tror betydligt mer på ett sunt leverne med lagom av det goda och lagom mycket motion. "Får inte" funkar inte på mig. Det triggar mig snarare.
Men (haha såklart) man är bara människa, och en nyfiken sådan, och jag kände att jag behövde en liten spark i ändan efter den här resan med omöjligt mycket mat. Det har väl mest att göra med det faktum att mina byxor mystiskt krympt i garderoben under julen (någon som känner igen fenomenet??) och att måttbandet gjort detsamma när jag skulle ta måtten till klänningen jag ska ha i helgen.. Men jag tänkte att "vad tusan, jag testar". Jag har inte gjort något extremt. Verkligen inte. Jag bestämde mig bara för att låta bli de snabbaste kolhydraterna under en vecka. Som LCHF fast utan HF liksom. Men fasiken vad värdelöst! Det är mycket jobbigare att komma på vad man ska laga för mat och jag är konstant hungrig. Och eftersom jag har vissa kunskaper om metabolism så förstår jag självklart att en vecka varken kommer göra till eller från. Men envis som jag är? Klart jag fullföljer. Om inte annat så dras ju åtminstone sockret automatiskt ner så någon fördel har det väl. Men efter helgen får det bli lite mer träning och lite mindre fika istället. Och inga måsten eller "får inte";)

När det har gått såhär lång tid sedan man skrev något så vet man inte riktigt var man ska börja? Speciellt när tiden varit så händelserik!

Så här är en snabb resumé. Utan bilder tyvärr eftersom min dator strejkar för tillfället.

Vi firade jul i Sthlm den 20:e och åkte sedan ner till Skåne där vi firade ett antal gånger fram till julafton. Julafton spenderades hos mina föräldrar med hela tjocka släkten. Både fantastiskt och ganska intensivt;) Och jag fick gosa massor med kusinbarnen:)
På juldagen startade vi en 30 timmars lång resa till Mozambique där vi bodde fyra nätter på magiska Bazaruto Island. Här solade och badade och varvade vi ner.
Efter det åkte vi till Kapstaden där vi firade nyår. Vi åt och drack gott och gjorde en utflykt till Cape Point med en helt fantastisk utsikt. På vägen dit stannade vi för att titta på pingviner (jag älskar pingviner!) och på vägen hem fick vi se babianer. Och det är historia för sig! För det var inte babianer i ett träd vi fick se, utan i en bil:D Tydligen var det någon väldigt smart person som stannat för att fotografera babianerna som satt vid väggrenen. Och så vips hade en slunkit in i bilen! Och inte nog med det, den hade fattat tycke för en leopardfärgad handväska som den höll krampaktigt i famnen. Utanför stod tre förundrade personer och petade tafatt in i bilen med en pinne. Valmöjligheten verkade vara att antingen släppa ut apan med följd att förlora väskan med innehåll, eller helt enkelt att behålla apan. Vågskål det där;)

Efter Kapstaden åkte vi till Franschhoek som är en del av Sydafrikas vinregion. Otroligt vackert!! Här besökte vi bland annat Babylonstoren som har en jättestor underbar trädgård där de odlar allt som de sedan använder på menyn i sin prisbelönta restaurang Babel. Tyvärr fick vi inget bord där eftersom den är fullbokad några månader i förväg:S Men vi fick äta på kaféet i trädgården och det var verkligen en upplevelse. Alla grönsaker skördas på morgonen och är pinfärska. Det går liksom inte att jämföra med något annat!

Resan avslutades med fyra nätters safari i Ngala som gränsar till kreugerparken i norra Sydafrika. Fördelen med Ngala var att man fick åka i helt öppna bilar utan tak och så självklart det faktum att man fick köra offroad. Och vilken offroad dessutom! Utan det hade vi aldrig fått se allt det vi fick se. Och det var verkligen ALLT! Allt utom en flodhäst på land. Men det överlevde vi helt klart;)

När vi väl kommit tillbaka till Sverige var vi ganska möra efter 12 flygturer de senaste veckorna så det var skönt med två dagar ledigt innan skolan drog igång. Men nu är den helt klart igång! För min del är det mikrobiologi som gäller och idag ska vi laborera. Det ser jag faktiskt fram emot!

På lördag ska vi på fest med James Bond-tema. Och jag syr för fulla muggar. Jag har två klänningar och ett par byxor på att-göra-listan så här blir det ingen vila. Bilder kommer självklart! Men jag vill inte avslöja riktigt än;)

Så det var en snabb-uppdatering! Nu måste jag komma igång och gå ut med hundarna i vintervädret! Kram på er!

Vi har nu avverkat Mozambique, Kapstaden och Franschhoek och är på väg till Kruger Parken för safari. Internet har varit riktigt sisådär och lär vara obefintligt resten av tiden. Men jag hoppas på att få se massor av djur. Hittills har jag sett (massa fiskar förstås) en kameleont, miniapor, delfiner, pigviner och babianer. Angående babianerna har jag en riktigt rolig historia men den får vänta.

Kram på er!

Ja något annat kan jag inte kalla det. Tentan är avklarad och det kändes riktigt bra. Så bra att jag satt och log för mig själv. Och gestikulerade, vilket jag kom på mig själv med.. Och tydligen var jag så fokuserad att jag klev över en kompis fötter utan att se att han var där. Det kallar jag disträ. Och det faktum att jag utbrister (högt) "Har du suttit där hela tiden?" när jag är klar och på väg därifrån. Bra Mikaela. Precis som han skulle ha flyttat sig? Och ännu bättre: prata med någon som skriver tenta. Gör det. Blondinpoängen regnade in. Men jag skyller det på mitt lyckorus. För nu har jag som sagt 4v utan plugg med massor av roliga planer. Och efter en lyckad tenta och en fullkomligt avbockad "att-göra-lista" känner jag mig SÅ värd det. Ja det gör jag!