meramela.blogg.se

Nu har jag skrivit flera långa inlägg under en tid och alla har gått upp i rök när jag försökt publicera dem. När det händer blir min motreaktion "jag skiter i det!" Och så tjurar jag ett tag. Nu skiter jag i att göra en uppdatering över vad som varit och fokuserar på vad som ÄR istället.

Förra helgen var Ida och Andy här och när Buster beslagtog Andy för att montera en vinsch i garaget satte jag och Ida oss och vek julstjärnor. Jag tycker de är så vackra. Och eftersom vi faktiskt kommer vara kvar hemma till julafton i år kan vi ha en julgran och den tänkte jag pynta med dessa stjärnor. Det tar en stund att vika dem men jag ser det som terapi;) Vi får väl se hur många det blir.

Och nu kan man tydligen bara lägga in gamla bilder?! Jag blir verkligen rosenrasande på den här uppdateringen av blogg.se-appen :(

Det känns som att jag alltid börjar mina inlägg med att tiden går så fort (på ett eller annat sätt). Men jag upplever verkligen att den gör det! Fortare och fortare tom. Det känns som att det var härom månaden vi började planera men nu har det gått 1,5 år och om en vecka idag gifter vi oss!

I efterhand finns det saker jag eventuellt skulle ha gjort annorlunda (som t.ex. att välja att sy både min egen och alla tärnklänningar, iaf när det är meningen att jag parallellt ska övervaka en renovering och flytta i samma veva) Men de flesta fallgroparna har vi ändå haft tur att undvika. Till stor del tack vare min blivande svärfar som tidigt så klokt rådde oss att lägga ut så mycket ansvar som möjligt på andra. Han hade helt rätt i att vi kommer ha tillräckligt att tänka på med annat.

Nu är det som sagt exakt en vecka kvar och jag har känt mig oroväckande lugn fram till ungefär igår när det slog mig hur mycket vi har att göra. Det mesta är saker som egentligen inte bröllopet är beroende av.T.ex. är jag övertygad om att allting skulle bli precis lika trevligt oavsett om jag gjort schabloner i exakt den fonten jag vill ha eller om jag skrivit skyltarna med spritpenna. Men samtidigt är det ju detta jag sett fram emot till viss del. Det är inte ofta man får möjlighet att gå all-in på den här nivån inför en fest, och det vill jag ändå ta tillvara. Samtidigt som jag lite då och då frågar mig själv om det är värt det. Vad kommer mina origamidekorationer och handskrivna skyltar vara till för nytta om det exempelvis regnar så mycket som det gör just precis nu? (Seriöst? Är det en monsun som dragit in över arild?! Takrännorna svämmade över på 30 sekunder!!) Då kommer allt vara totalt bortkastat. Men om, OM det blir fint väder vilket vi verkligen verkligen hoppas, då kommer detaljerna göra väldigt mycket. Förresten får det regna hur mycket det vill idag. Och nästa och nästa. Himlen får gärna krama ur sig varenda liten regndroppar den här och de kommande dagarna så att det inte finns något mer regn kvar att regna ut på lördag. Å andra sidan skulle det vara just min tur om det ösregnade. Jag har alltid varit livrädd för om det skulle regna på min bröllopsdag. Jag har inte varit den som gått och drömt om vackra klänningar och våningstårtor (tro det eller ej) jag har bara drömt om katastrofen om det skulle regna. Så då tänker ni förstås att om det nu varit ens värsta mardröm, varför planera en utomhusvigsel? Och jag kan bara hålla med. Det är verkligen inte mitt smartaste drag. Men å andra sidan har det alltid känts självklart med en utomhusvigsel. Det är väl eventuellt det enda jag drömt om. Det och om att få ha pioner i buketten. Ännu ett smart drag av mig att planera bröllopet under just precis den enda månaden man inte kan få tag i just pioner. Nåja, det finns många andra vackra blommor och jag är helt övertygad om att buketten kommer bli vacker. Jag får hjälp av sambons pappas fru som är superduktig på att binda buketter så den detaljen är jag lugn över.

Just nu känns det som att det regnar lite eftersom rännorna inte längre svämmar över men jag kan garantera att jag blivit dyblöt om jag satt foten utanför dörren. Kom igen! Regna på vet ja! (Men ta gärna en paus när vi ska ut med hundarna) Det är förresten på grund av Nike som jag tog mig tid att skriva ett inlägg. Hon väckte mig kl 6.30 och efter ett tag fick jag gå ner och lägga mig i deras rum. Hon ville ut och äta gräs gång på gång på gång. Inga kräkningar, bara gräsätande. För en stund sen fick jag nog och gav henne frukost. Det borde jag nog ha gjort på en gång för nu är hon lugn. Men själv känner jag mig helt slut. Och idag skulle bli en produktiv dag enligt schemat så det ska bli intressant att se hur det slutar. Förresten ska vi ha gäster på pool-häng. För deras skull hoppas jag såklart att regnet avtar. Annars kan vi ju alla bara ställa oss på farstutrappen och ta ett bad..

Förutom risken för monsuner är min största farhåga inför bröllopsdagen att jag ska vara så uppe i varv av allt fixande att jag inte tar mig tid att njuta av dagen. Att jag plötsligt ska inse att "jaha, är det över nu? Vad hände?". Ja och såklart att min bästa vän Anna inte ska kunna vara med eftersom hon har beräknad barnafödelse ett par där efter bröllopet. Men en bb-vistelse är helt klart ett legitimt skäl att frånvara;) Däremot är hon bäst på att hålla mig i nuet så det skulle inte skada att ha henne nära.

Nu funderar jag på vad nästa steg är för dagen. Det är hög tid att stiga upp på riktigt men jag är inte ett dugg sugen på att ge mig ut i regnet. En regnjacka skulle mest vara skrattretande. Så jag får väl vänta ut det lite till. Och vänta på att fästmannen (som sovit så gott genom morgonen) vaknar utvilad och pigg för oss båda.

Jag hade tänkt avsluta med lite bilder men eftersom de gjort en uppdatering av appen som är så fantastiskt överfull av buggar blir det tyvärr inte så idag. Och min gissning är att det nog inte blir några bilder förrän efter bröllopet mtp vårt fulla schema. Så har jag inte lovat något;)

Har ni några tips inför den stora dagen så här nära inpå tar jag tacksamt emot stort som smått. Kram på er!