Tova Lovikkavantar
För ett tag sen fick jag för mig att jag skulle lära mig läsa stickningsbeskrivningar. Det är inte min starka sida. Det är massor av förkortningar och jag orkar oftast inte läsa igenom dem. Men så insisterade min vän Karin på att alla kan lära sig så sagt och gjort. Det fick bli lovikkavantar som första projekt.
Jag känner mig helt ok nöjd men nästa gång ska jag ha dubbla upsättningar stickor och sticka dem parallellt. För det är ganska lätt att glömma hur man mätt mellan gångerna och framförallt de vita som var mina första blev väldigt olika i storlek. Men man lär så länge man lever;)
Nu var det iaf dags för tovning och dekoration!
Det man behöver är en kastrull med kokande vatten, någon form av pinne (vackert designad och täljd av kära Karin;) och en karda förstås. Går att hitta i vilken djuraffär som helst:)
Man håller vanten över ångan, som gör att fibrerna i ullen drar ihop sig, och så sätter man helt enkelt igång och kardar! Man får vara ganska burdus. Och jag ska vara helt ärlig, den första var ganska kul, men de sista tre? Not so much. Men porerna fick sig en omgång iaf;)
Såhär ser det ut när man kommit en bit på vägen.
Okej jag är helt ny på det här och nu vill inte fler bilder in så jag får fortsätta i ett annat inlägg.
