Ibland händer det faktiskt mirakel
Ja för så känns det ändå. Som ett mirakel. Jag har nämligen kommit in på min utbildning!! Jag var 6:e reserv på 3 intagna. Det betyder att 5 personer innan mig måste tackat nej innan jag fick chansen. Och jag kan inte beskriva hur tacksam jag är! För en gångs skull hade jag nämligen ingen som helst back-up-plan. Och ja, det må ha varit dumdristigt, men jag kände att om jag skulle komma in var jag tvungen att helt och håller lita på att det skulle bli så. Och om jag gick och gjorde andra planer "i fall att" hade jag indirekt räknat med att inte komma in. Flummigt kanske men jag tänker tro på att det fungerade just så. Är det meningen så kommer det hända. Och det var tack vare min finaste Anna som jag vågade lita på det så pass mycket. Vad skulle jag göra utan henne?? Det är det som är det bästa med gammal vänskap, den är äkta. Och det känns fint att ha så många fina vänner kvar trots långa avstånd<3
Så nu är det med andra ord dags att hoppa in i skolbänken igen:) Och visst känns det lite segt att jag kommer vara över trettio innan jag är klar, men så är det ju ändå ingen ålder längre. Det kommer bli skitbra! Och tack till alla som höll tummarna för mig!!!
Så nu är det med andra ord dags att hoppa in i skolbänken igen:) Och visst känns det lite segt att jag kommer vara över trettio innan jag är klar, men så är det ju ändå ingen ålder längre. Det kommer bli skitbra! Och tack till alla som höll tummarna för mig!!!