Om att stanna upp
Åh idag är det äntligen dags! Få åka ut till landet och fira midsommar med några av de bästa i mitt liv. Jag är så lyckligt lottad! .
.
När jag var liten fick jag ofta höra "Mikaela, längta inte livet av dig!" Och jag tror att det beskriver mig ganska väl. Det är som att jag hela tiden "måste" ha något att se fram emot. Att jag aldrig är riktigt nöjd där jag är just för tillfället. Och det gör förstås att jag missar så otroligt mycket för att jag inte stannar upp och njuter av nuet. Jag är medveten om detta nu och jag jobbar ständigt på det, men det är svårt. Det är som en inbyggd reflex som jag hela tiden aktivt måste motarbeta. Och jag antar att det är svårt att förstå för någon som aldrig upplevt det. Det är lätt att säga "Slappna av!" om man inte själv har några problem med det. Jag tror att det kan grunda sig i att jag delvis älskar den där adrenalinrushen som stressen ger. När man är inne i det känner man sig oövervinnerlig och bäst på något sätt. Och efteråt kommer magkatarren. Men jag är på sätt och vis glad att min kropp säger till på det viset för det får mig att tänka efter och inse att det inte är ett sunt sätt att leva. Det är också därför jag väljer att inte "göra karriär" i restaurangbranschen. Jag kan inte hantera det nämligen. Vuxenpoäng till mig?;).
.
Men som sagt är det något jag ständigt jobbar på och den här helgen ska jag jobba extra hårt på att inte göra ett skvatt annat än att umgås, skratta, äta och dricka gott och kanske spela något spel eller bada bastu om andan faller på. Nu håller jag tummarna för att solen tittar fram imorgon men jag tänker bestämma mig för att även om den lyser med sin frånvaro så kommer vi ha en fantastisk dag och helg<3.
Bilden är från min första midsommar och faktiskt första besök på ön. Jag blev blixtförälskad. Och visst ser bilden ut som en Prips Blå reklam? (förutom ölmärket såklart;)
