Riksgränsen
Vissa sjunger in våren -vi åker skidor. Jag förknippar iofs inte våren med skidor. Skidor innebär snö, och vår innebär blommande körsbärsträd och fågelkvitter för en skåning som mig. Men jag låter helt enkelt våren vänta lite. Och när vi vaknade imorse hemma i Uppsala hade det kommit en dm nysnö! Passande på flera sätt. Framförallt eftersom det innebar att jag inte behövde svettas i skidjackan;) Värre känns det med tanke på alla frön vi planterade härom dagen:S Hoppas de överlever.
Nu har vi precis installerat oss i våra hotellrum och väntar på någon form av hopptävling. Verkar såklart livsfarligt. Fast vad verkar inte livsfarligt för mig när det kommer till skidåkning? Ibland önskar jag verkligen att mina föräldrar tvingat mig att lära mig åka när jag var liten.. Det är så frustrerande att lära sig när man är vuxen och vet vad riskbedömning är! Allting är potentiella faror. Och så åker småungar förbi en baklänges med händerna på ryggen. Då känner jag mig som en gammal kärring som vill hytta med käppen och skrika "dagens ungdom" med darr på rösten.
Så imorgon har sambon bokat instruktör till mig. En tjej som bergis är tio år yngre än mig och stått mer på skidor än hon gått i vanliga skor. En norrländsk skidtjej. Finns det nåt rejälare? Skogshuggare möjligtvis. Ja det är väl bra antar jag. Jag kommer inte våga gnälla. Och jag kommer inte heller kunna fladdra med ögonfransarna och spela ynklig. Fan också. Hoppas hoppas jag lär mig massa nytt åtminstone.
