Den som väntar på nåt gott..
..väntar alltid för länge!
Eller det är såklart en definitionsfråga.
Det handlar såklart om hus. SÅ länge har vi väl egentligen inte letat om sanningen ska fram. Tror vi började i oktober. Men det känns ändå som en evighet. Däremot har det, med tiden som prospekthögen växt, blivit väldigt tydligt att man faktiskt måste kyssa en hel del grodor innan prinsen dyker upp. Det är verkligen en process som måste få ta sin tid. Även om nu att vänta varken är min eller fästmannen starka sida.. Men vi har lärt oss massor! Framförallt om hur vi inte vill ha det men även om vad vi inte vill vara utan. Och allt det där man inte vill vara utan har milt sagt gjort oss kräsna. Fast det är väl precis det man ska vara när man köper hus.
I förra veckan hittade vi ett hus som vi verkligen ville ha. Det behövde omfattande ytrenovering men uppfyllde nästan alla andra kriterier. Tyvärr var vi inte de enda som verkligen ville ha det.. Vi var 11 budgivare och det pågick i 3 dagar (det tycker jag, upplysningsvis, är mycket). På slutet var vi två kvar som vägrade ge oss. Mäklaren sa i efterhand att han hade funderat på att gå in och stoppa oss eftersom priset inte längre var rimligt. Så jag antar att vi kan trösta oss med det såhär i efterhand, att vi köpte ändå inget hus till överpris. Men det var smärtsamt att ge sig och vi båda hade nog en riktig rysardag den där sista dagen. Nåja, upp på hästen igen som det heter!
Igår tittade vi på fyra nya objekt och ska se två av dem ikväll igen. Ett i Bromma som jag verkligen gillar men som kan tänkas springa iväg och ett i Duvbo som har potential men som eventuellt ligger lite illa till. Man kommer aldrig få exakt alla sina kriterier uppfyllda men man vill såklart att de flesta ska stämma in.
Håll tummarna för oss;)
